<< tillbaka t. artikelöversikten

 

John W. de Gruchy:

Confessions of a Christian Humanist


Karin Sporre

 

Presentation vid KHS sommarmöte 2009.

 

Professor em. John W. de Gruchy är född 1939 I Hatfield, Pretoria, Sydafrika. Mellan åren 1973-2004 var han verksam som professor i Christian Studies vid University of Cape Town. Nu är han pensionerad och bor och verkar i den kristna kommuniteten Volmoed Community, the Hemmel en Aarde Valley, Sydafrika.

Professor de Gruchy har ett omfattande författarskap bakom sig. Han engagerade sig tidigt i kampen mot apartheid vilket boken Apartheid is a Heresy. (red) John W. de Gruchy, och Charles Villa-Vicencio, 1983, pekar på. Stor betydelse för hans arbete som teolog har också den tyske teologen Dietrich Bonhoeffer spelat. Bonhoeffer var en av de teologer som bjöd motstånd mot Hitlers maktutövning under 2:a världskriget och som fick plikta med sitt liv för detta. Bland de Gruchys arbeten om Bonhoeffer märks: Bonhoeffer and South Africa: Theology in Dialogue, 1984; Dietrich Bonhoeffer: Witness to Jesus, 1991; Bonhoeffer for a New Day: Theology in a Time of Transition, (red) 1997 och The Cambridge Companion to Dietrich Bonhoeffer, (red) 1999.

   Från de Gruchys övriga teologiska produktion kan nämnas: Theology and Ministry in Context and Crisis: A South African Perspective, 1987; Christianity and Democracy: A Theology for a Just World Order, 1995; Christianity, Art and Transformation: A Study in Theological Aesthetics, 2001; Reconciliation: Restoring Justice, 2002; The Church Struggle in South Africa: 25th Anniversary Edition, revised and expanded with Steve de Gruchy, 2004 och Daring, Trusting Spirit: Dietrich Bonhoeffer’s Friend Eberhard Bethge, 2005. Som framgår har John de Gruchy bearbetat en rad frågor som rör kyrkans uppgift i sitt samhälleliga sammanhang som rättvisa, försoning, konst och andlighet.

Den bok som är av stort intresse i KHS sammanhang är Confessions of a Christian Humanist, Minneapolis: Fortress Press, 2006, [Bekännelser av en kristen humanist]. Då de Gruchy själv beskriver vad boken handlar om säger han att den är en strävan att förstå historien om Jesus i den större berättelsen som kristendom utgör och inom den mänskliga historien som helhet. Boken är inte främst en teoretisk studie utan snarare en bekännelse av tro där det centrala är: att vara kristen är att vara sant mänsklig. (s 11-12) Vidare är boken en bekännelse av tro och inte först bekännelser av synd. (s 16)

   De Gruchy skrev 1967-1973 sin doktorsavhandling om förståelsen av kyrkan hos teologerna Barth och Bonhoeffer. När de Gruchy formulerar sina bekännelser som kristen humanist 2006 sker det mot bakgrund av apartheid som samhällssystem och det motstånd mot den sydafrikanska regimen som då var nödvändigt. Samtidigt har situationen nu förändrats såväl lokalt i Sydafrika som globalt, dock består behovet att bekämpa våld, rasism och fattigdom, hävdar de Gruchy. (s 18)

Strukturen i boken Confessions of a Christian Humanist är enkel och tydlig. I tur och ordning avhandlas följande i bokens kapitel: Vara mänsklig; Vara religiös; Vara sekulär; En troende; En kristen; En kristen humanist – och kapitlen omges av en prolog och epilog.

   I prologen (s 24 ff) formulerar de Gruchy frågan om en kristen kan vara humanist. Ur sekulära humanisters synpunkt ses detta ofta med tvekan menar han, men också av kristna som har en mer fundamentalistisk uppfattning. Är det inte bättre att vara kristen rätt utan tillägg? Behövs humanism som tillägg kan de mena. Och sekulära humanister kan ha svårt att förstå hur kristendom och humanism kan förenas. Kristen humanism innebär, enligt de Gruchy, att återerövra ett arv som manifesterat sig på olika sätt i olika tider, teologiskt och idéhistoriskt, och som också uttrycks i samtiden.

   Kapitelrubrikerna (se ovan) manifesterar hur de Gruchy rör sig i olika riktningar – den mänskliga existensen, de olika religionerna, sekularism som livsåskådning, att ha en tro, att vara kristen och att vara kristen humanist. Då han rör sig i olika riktingar mot människor med andra övertygelser än hans egna kristna sker det med öppenhet och respekt, och en vilja att lära känna andras övertygelser samt identifiera gemensam grund för handling. I epilogen funderar han som sjuttioåring över de olika faserna av livet.

   I prologen (s 30-32) ger han några exempel på vad kristen humanism innebär (och utlägger dem litet mer utförligt än jag återger här):

 

Kristna humanister bekräftar skapelsens integritet och ser hur mänskligt liv är rotat i och beroende av jorden.

Kristna humanister tror att vi delar en gemensam mänsklighet med alla andra människor.

Kristna humanister menar att vi ska förena oss med sekulära humanister och människor av annan tro i kampen för mänskliga rättigheter, frihet, människans värdighet, rättvisa, fred och en hållbar utveckling.

Kristna humanister tror att frälsningen i Jesus Kristus inte handlar om att göra oss mer religiösa utan att göra oss mer mänskliga, i försonande relationer, upprätta mänsklig helhet och välmående, och förlösa kreativitet och handlingsmöjligheter.

Kristna humanister tror att den kristna kyrkan ska vara ett tecken på den nya mänsklighet som Gud har skapat genom Kristi död och uppståndelse .

Kristna humanister vill, i dag som tidigare, i kärlek lära sig i ett sökande efter praktisk visdom; vill visa respekt för olikhet och samtidigt ett engagemang för sanning; en passion för rättvisa och fred bortom nationella lojaliteter. Och vill likt renässansens humanister söka relatera den kristna tron till mänsklig kultur, samtida eller klassisk, afrikansk, europeisk eller asiatisk.

 

Då de Gruchy i sin Epilog sammanfattar sin bok ( s 210) gör han det med tre bilder av människan som tematiskt funnits genom boken:

a/ The Vitruvian Man – Leonardo da Vincis bild av mannen, en bild som vill uttrycka perfektion och välbefinnande, och som de Gruchy menar tolkar Guds avsikt med människan som Guds avbild. De Gruchy har också i boken kritiserat den uteslutning av kvinnor som funnits idé- och teologihistoriskt. För honom är det självklart att inkludera den kunskap som kvinnors teologiska arbete genererat de senaste årtiondena.

b/ Med bilden av den korsfäste Jesus av Nasaret, där förkroppsligandet av Guds fulla mänsklighet kommer till uttryck så att vi som människor kan bli upprättade och föras till helhet. Genomgående har hans bok en tydlig kristologisk centrering, dvs betydelsen av Jesu Kristi liv och gärning är centralt för de Gruchy – det är något som inspirerar honom.

c/ Bilden av en Shona-skulptur där en mor famnar sitt barn. På samma sätt innesluts vi människor i ett moderligt omfamnande från konception och födsel, ett famnande som bevarar oss mänskliga, bevarar vår mänsklighet, och som uttrycker hur vi människor hör samman och är beroende av varandra.

 
Karin Sporre, Umeå

 

<< tillbaka t. Artikelöversikten